11 September 1999

Igår var det den 11 september och det var Stefans och min förlovningsdag. Vi hade igår varit förlovade i, håll i er, 8 år. Det är inte klokt när man tänker på det, så fort tiden har gått... Det känns inte så länge sedan men när man börjar tänka efter på allt som hänt sedan dess så är det en hel del. För 8 år sedan (1999) hade jag precis börjat på lärarhögskolan i Kalmar och hade 3,5 års pluggande framför mig. Det kändes långt då... Jag var 20 och Stefan var 22. Hur som helst så förlovade vi oss alltså två år innan planen störtade in i World Trade Center just på dagen den 11 sept 2001 och det har ju hunnit att gå sex år sedan dess... Vi pratade om det i skolan, jag och barnen. De hade ju hört talas om det och så men de är idag nio och var således bara tre när det hände så man ser ju bara på dem hur mycket som har hänt sedan dess. Detta gör att det sakta går upp för en hur gammal man börjar att bli. Likadant när jag häromdagen pratade med en flicka i min klass som inte hade tagit regnjackan till skolan som hennes mamma sagt till henne att göra. Detta pga att den var så ful... Du skulle se hur den ser ut sa hon till mig som om hon då trodde att jag skulle förstå henne och jag svarade att vänta du det kommer en dag då du är så gammal att du inte längre tänker på hur snyggt det är utan istället hur skönt det är... När övergår man till det egentligen??? Jag kan inte komma ihåg riktigt när man börjar föredra det sköna före det snygga. Till viss del förstås:) Man behöver ju inte gå till överdrift vill säga... Jag menar att det behöver ju inte vara fult bara för att det är skönt...

Det är rätt häftigt när man tänker tillbaka på dom år som gått!

Visst kan man sakna och längta tillbaka till tider som varit...

men om jag var tvungen att välja

så är jag rätt nöjd att vara och leva där jag är just nu idag...