Olle

Olle är så skön just nu i samma stund som han ibland driver en till vansinne. Han är ju som sagt 3 år och treåringar är som dom är som alla vet. Trotsiga, påhittiga, ska testa allting, kan allting själva, osv. Men som tur är så kan man inte vara arg på honom så länge för han säger ju snart något som man inte kan låta bli att skratta åt.

ett exempel av många:
Hos mormor blev han arg på mig för jag bar in glassen vi köpt från mormors bil och det skulle ju han göra. Så han bar tillbaka den till bilen och lade den på säten och tog direkt upp den igen och bar glatt in den igen...

Idag har jag sagt till honom flera gånger om att han inte ska vara så stimmig omkring Hannes och särskilt då när Hannes är lite trött och gnällig. För annars verkar stimmiga storebror vara det bästa som finns för det finns ingen han skrattar så gott åt som Olle. När jag då säger åt honom och det är som att prata inför döva öron många gånger och tillsist blir jag arg på honom och då säger han med mild röst: Föörlååt!!!